Ibland tycker jag mig höra ditt skratt, eller se en glimt av dig i ögonvrån. Det är nästan ständigt något skämskt över dig. Jag har mött så många som påminner om dig, men ingen som riktigt kan mäta sig med dig.

Ibland är det svårt att tala allvar med dig, nästan alltid, men det finns djup någonstans där också. Det är inte sällan man finner något oväntat hos dig, upptäcker något nytt. Du är nyckfull och lekfull. Allt blev alltid ett äventyr med dig.

Ibland konstaterar jag att på många sätt var vi det perfekta paret.
Ibland är jag övertygad om att vi skulle ha tagit död på varandra med tiden.

Ibland är det svårt att tänka sig att du aldrig ens funnits.
Men på så vis är vi ändå alltid odödliga.