Yvonne Diana

Fr. v. Sigrid Mjölnerska, Lokatt Skärslipeska, Utter Vaskare, Sten Odjursväktare och Eira. Snöret leder till hunden Bamse Den Helige som inte ville vara med på bild.

Så var sommarens stora lajvupplevelse både upplevd och överstånden. Jag har nu återhämtat mig tillräkligt för att faktiskt orka skriva ett inlägg om det hela också.

Lokatt Skärsliperska var givetvis min roll, Sigrid och Sten var mina barn, Utter deras kusin och Eira Stens tillkommande. Så, då var det ur världen.

Lajvet var rörigt, fint, mysigt, uttröttande och hade såväl ljusa som mörka stunder. Dåligt var väl att intrigerna sög och att byn blev fullkomligt nedlusad med diverse odjur såsom vargbestar, demoner, lindormar och dylikt. Det var helt sanslöst. Jag som förväntat mig ett relativt lugnt bylajv, men ack så jag bedrog mig.

Jag orkar verkligen inte redogöra för hela lajvet här, eftersom det skulle bli en väldigt lång bok, men det var helt okej i alla fall.
Roligast var nog att vi beslutade oss för att mitt stackars marsvin var en nattbestunge som vi kunde visa för pengar. Vi drack och åt gott på värdshuset hela lajvet på grund av den geniala planen.

Det hela gav dock mersmak, nu vill jag ut i skogen igen, fast som någon form av skogsvarelse denna gång. Måste bara finna ett passande lajv också. Den som lever får se vad som händer. Kanske har DU som läser detta ett bra tips om ett lajv? Skriv, för Gudarnas skull (eller för min), skriv!