Inte mörkrädd längre
Jag har alltid varit mörkrädd, men inte nu längre. Det är borta. Jag vet att ingenting i mörkret kan vara värre än det som redan bor i mitt huvud.
Sent, sent på nätterna går jag ut på långa promenader genom stadens alla mörka partier. Jag hoppas på att någon skall komma och rånmörda mig. Skjuta mig i skallen. Köra kniven in i min mage, om och om igen. Jag ber till alla gudar om att det skall ske. Snällasnällasnällasnälla ta livet av mig, för fan!
Många är de dagar då jag legat ihopknuten av gråt utan att kunna röra mig. Bara tankarna har fritt spelrum och i dem ser jag bara hur jag lyckas skära upp armarna ända in till benet, hur min buk så lätt skulle kunna sprättas upp, hur en vass osthyvel skulle kunna få bort och förbättra. Men jag är paralyserad och kan inte göra någonting alls egentligen, förutom att längta så mycket efter smärtan att själva längtan blir en outhärdlig plåga.
När man väl sitter där med bladet blir det bara tunna snitt, ytliga markeringar som kan få fungera som slaktdiagram den dagen någon kommer förbi och kan skära upp mig på riktigt.
Sent, sent på nätterna går jag ut på långa promenader genom stadens alla mörka partier. Jag hoppas på att någon skall komma och rånmörda mig. Skjuta mig i skallen. Köra kniven in i min mage, om och om igen. Jag ber till alla gudar om att det skall ske. Snällasnällasnällasnälla ta livet av mig, för fan!
Många är de dagar då jag legat ihopknuten av gråt utan att kunna röra mig. Bara tankarna har fritt spelrum och i dem ser jag bara hur jag lyckas skära upp armarna ända in till benet, hur min buk så lätt skulle kunna sprättas upp, hur en vass osthyvel skulle kunna få bort och förbättra. Men jag är paralyserad och kan inte göra någonting alls egentligen, förutom att längta så mycket efter smärtan att själva längtan blir en outhärdlig plåga.
När man väl sitter där med bladet blir det bara tunna snitt, ytliga markeringar som kan få fungera som slaktdiagram den dagen någon kommer förbi och kan skära upp mig på riktigt.
Kommentarer
Trackback