Yvonne Diana

Jag har en före detta god vän som ältar hela livet. Ibland kommer det underbara möjligheter som hon aldrig vågar satsa på eftersom hon kanske kommer att misslyckas. I stället sitter hon och dyrkar sin misär, ensam i en lägenhet. Hon har bett hela livet fara åt helvete.

Jag har en nära vän som bestämt sig för att inte leva. Han skriver och talar om meningslösheten i livet, om att ingenting känns bra och att han funderar konstant på att avsluta det. Ändå vägrar han konstant att fylla det med något. Han vägrar att gå på fester, gå på festivaler, involvera sig med någon känslomässigt och så vidare. Det har blivit hans principer. Han undviker att leva, förmodligen i samma rädsla som flickan ovan. Rädslan för att misslyckas med något, eller kanske enkel rädsla för att allt skall få en mening till sist.

Jag har också principer som har hindrat mig från att leva, men jag ämnar inte följa dem längre.
Endast en sann rebell kan rebellera mot sina egna principer.
Jag tänker vara en sann rebell.

Jag tänker leva i stället för att genomlida.

Jag hoppas de följer med.