Yvonne Diana

Livet är som en kanin. En sådan där fnuffsig, fluffig kanin med jättemjuk, halvlång päls och ett öra som hänger ned sådär outsägligt charmigt. En kaninunge som är fläckig och som skuttar omkring och mumsar på blad så att den lilla rosa nosen vippar konstant. Den är så söt att när du står där och betraktar den så är den så fin att hjärtat värker, den är så gullig att du knappt vet var du skall ta vägen och precis när du med en lycklig suck börjat säga:
- Men ååååh.... vilken...!
Så avbryts du av att den ljuvliga fnuff-kaninen reser sig på bakbenen, vrider huvudet åt ditt håll och irriterat säger:
- Vad fan glor du på, brudjävel?