Patrask
När min kurator berättade att kärringen till överläkare på psyket hade ringt överläkaren på vårdcentralen där kuratorn arbetar och sagt att de inte fick ha någon kontakt med mig längre gällande psyket, när jag fick reda på att den enda vettiga kurator jag känner till inte fick hjälpa mig längre, då föll jag.
Jag kände igen känslan. Det var samma känsla som när jag som barn fick beskedet av Alv att hennes mamma inte ville att vi skulle leka med varandra längre.
Den där känslan av genuin hopplöshet.
Då man inser att man bara är patrask, skit under nageln. Någon som inte förtjänar någonting alls.
Jag kände igen känslan. Det var samma känsla som när jag som barn fick beskedet av Alv att hennes mamma inte ville att vi skulle leka med varandra längre.
Den där känslan av genuin hopplöshet.
Då man inser att man bara är patrask, skit under nageln. Någon som inte förtjänar någonting alls.
Kommentarer
Trackback