Fantasy
I dag har stormen blåst över och allt är lugnt igen. Jag tänker inte sätta min fot nere på stadens gator alls. Jag ämnar bara köpa cola och en pizza nere hos de lokala distrubitörerna. Jag har äntligen hittat en bok som sväljer mig hel igen och det är knappt att jag kunde slita mig länge nog för att formulera den här bloggen.
Förr var det enklare. Mina krav på böcker var inte så stora och jag plöjde rakt igenom nästan vad som helst, särskilt om det kunde förknippas med fantasy.
Jag saknar den tiden. Nu är det inte alls lika ofta som jag slukas hel och hållen när jag läser en bok. Ofta seglar jag bara omkring på ytan av texten. Når inte fram, kommer inte igenom till den andra världen.
Jag läser inte så mycket fantasy längre. Jag kastar mig inte längre över varje ny fantasyserie som släpps. Detta beror inte på att jag inte tycker om fantasy längre, utan för att mina krav har blivit högre och - sorgligt, men sant - kvaliteten har blivit sämre.
När jag började sluka fantasy så gjorde jag det utan förbehåll. Alla böcker på temat i Hallsbergs bibliotek fick då plats på ett dubbelvikt A4:a. I dag finns det så många böcker att man blir helt snurrig av att ens tänka på det... och alla försöker vara Den Nye Tolkien. Det fungerar inte. Författare lägger ned sin själ i att skapa intressanta och annorlunda världar med tusen nya varelser, namn, språk och kulturer. I sin iver glömmer de helt bort det viktigaste i form av berättarglädjen och karaktärerna. Det är mycket sällan en karaktär ter sig levande för mig numera. I stället bor karaktären i en levande värld, som en blek skugga utan förankring i sin omgivning.
Därför läser jag sällan vuxenfantasy numera. Den gör mig bara ledsen. Ungdomsförfattare har inte satt samma höga krav på sig själva och eftersom de leker fram orden på en annan nivå har de också tid att ägna sig åt intressanta historier och färgrika karaktärer.
Det är därför ni på biblioteket finner mig bland Barn- och Ungdomsböcker.
Nästan uteslutande.
Här följer nu min lista över några av de bästa och sämsta fantasyböckerna/serierna jag vet. Komplett med motivation!
Bästa
Den Oändliga Historien av Michael Ende
Den här boken har allt. Kärlek till böcker, fantastiska historier, underbara karaktärer och fantasi så det räcker och blir över. Dessutom är den så tjock att den (även om den tyvärr inte är oändlig) tar en liten stund att läsa ut.
Sagan om Belgarion och Mallorea av David Eddings
Många gnäller om de här böckerna för att de inte anser dem vara tillräkligt seriösa. Det jag uppskattar högst med dem är att de innehåller humor, de är lättillgängliga och dessutom blir karaktärerna verkligare än många personer man faktiskt träffat i verkligheten. Att läsa om de här böckerna är lite som att komma hem.
Narnia-böckerna av C.S. Lewis
Det går inte att komma ifrån hur geniala de här böckerna är. Nästan allihop slår direkt an en ton i hjärteroten och de är fantasifulla och underbara. En del av karaktärerna är lite veka, men Aslans otroliga närvaro hjälper upp det hela utmärkt. Närmare kristendomen än så här har jag aldrig varit.
Sämsta
Böckerna om Thomas Covernant av Stephen Donaldson
Jag hatar och avskyr de här böckerna. En gnällig och osympatisk huvudperson är något jag bara inte står ut med. Som när snubben faktiskt hittar någon som är snäll mot honom, vad gör han då? Han våldtar henne. Självklart. Jag slutade efter att ha läst halva serien och har aldrig tagit upp en av böckerna igen annat än för att håna den.
Tidens Hjul-serien av Robert Jordan
Konstigt nog tycks det bara vara killar som älskar den här mastodontserien från helvetet. Själv finner jag den idiotisk. Språket är inte ett dugg omväxlande, huvudkaraktären har massor med flickvänner och alla kvinnor är skogstokiga. Dessutom är det fler paralellhandlingar än i Days of Our Lifes. Jag avskyr paralellhandlingar när de överanvänds. Om jag får en favoritkarkatär vill jag inte bara läsa ett halvt kapitel per bok om honom.
Berättelsen om Manuel av James Branch Cabell
Åter igen problemet med en fullkomlig skitstövel som huvudkaraktär. Till bokens försvar kan man ju nämna att den skrevs någongång i början av förra seklet.
Förr var det enklare. Mina krav på böcker var inte så stora och jag plöjde rakt igenom nästan vad som helst, särskilt om det kunde förknippas med fantasy.
Jag saknar den tiden. Nu är det inte alls lika ofta som jag slukas hel och hållen när jag läser en bok. Ofta seglar jag bara omkring på ytan av texten. Når inte fram, kommer inte igenom till den andra världen.
Jag läser inte så mycket fantasy längre. Jag kastar mig inte längre över varje ny fantasyserie som släpps. Detta beror inte på att jag inte tycker om fantasy längre, utan för att mina krav har blivit högre och - sorgligt, men sant - kvaliteten har blivit sämre.
När jag började sluka fantasy så gjorde jag det utan förbehåll. Alla böcker på temat i Hallsbergs bibliotek fick då plats på ett dubbelvikt A4:a. I dag finns det så många böcker att man blir helt snurrig av att ens tänka på det... och alla försöker vara Den Nye Tolkien. Det fungerar inte. Författare lägger ned sin själ i att skapa intressanta och annorlunda världar med tusen nya varelser, namn, språk och kulturer. I sin iver glömmer de helt bort det viktigaste i form av berättarglädjen och karaktärerna. Det är mycket sällan en karaktär ter sig levande för mig numera. I stället bor karaktären i en levande värld, som en blek skugga utan förankring i sin omgivning.
Därför läser jag sällan vuxenfantasy numera. Den gör mig bara ledsen. Ungdomsförfattare har inte satt samma höga krav på sig själva och eftersom de leker fram orden på en annan nivå har de också tid att ägna sig åt intressanta historier och färgrika karaktärer.
Det är därför ni på biblioteket finner mig bland Barn- och Ungdomsböcker.
Nästan uteslutande.
Här följer nu min lista över några av de bästa och sämsta fantasyböckerna/serierna jag vet. Komplett med motivation!
Bästa
Den Oändliga Historien av Michael Ende
Den här boken har allt. Kärlek till böcker, fantastiska historier, underbara karaktärer och fantasi så det räcker och blir över. Dessutom är den så tjock att den (även om den tyvärr inte är oändlig) tar en liten stund att läsa ut.
Sagan om Belgarion och Mallorea av David Eddings
Många gnäller om de här böckerna för att de inte anser dem vara tillräkligt seriösa. Det jag uppskattar högst med dem är att de innehåller humor, de är lättillgängliga och dessutom blir karaktärerna verkligare än många personer man faktiskt träffat i verkligheten. Att läsa om de här böckerna är lite som att komma hem.
Narnia-böckerna av C.S. Lewis
Det går inte att komma ifrån hur geniala de här böckerna är. Nästan allihop slår direkt an en ton i hjärteroten och de är fantasifulla och underbara. En del av karaktärerna är lite veka, men Aslans otroliga närvaro hjälper upp det hela utmärkt. Närmare kristendomen än så här har jag aldrig varit.
Sämsta
Böckerna om Thomas Covernant av Stephen Donaldson
Jag hatar och avskyr de här böckerna. En gnällig och osympatisk huvudperson är något jag bara inte står ut med. Som när snubben faktiskt hittar någon som är snäll mot honom, vad gör han då? Han våldtar henne. Självklart. Jag slutade efter att ha läst halva serien och har aldrig tagit upp en av böckerna igen annat än för att håna den.
Tidens Hjul-serien av Robert Jordan
Konstigt nog tycks det bara vara killar som älskar den här mastodontserien från helvetet. Själv finner jag den idiotisk. Språket är inte ett dugg omväxlande, huvudkaraktären har massor med flickvänner och alla kvinnor är skogstokiga. Dessutom är det fler paralellhandlingar än i Days of Our Lifes. Jag avskyr paralellhandlingar när de överanvänds. Om jag får en favoritkarkatär vill jag inte bara läsa ett halvt kapitel per bok om honom.
Berättelsen om Manuel av James Branch Cabell
Åter igen problemet med en fullkomlig skitstövel som huvudkaraktär. Till bokens försvar kan man ju nämna att den skrevs någongång i början av förra seklet.
Kommentarer
Postat av: Mattias Johansson
Bläckhjärta är nåt så in i satans bra så det bara viner om det. De ska göra film på den snart (se IMDB). Uppföljaren Inkspell är lika bra, jag rekommenderar att du läser ljudboksvarianten med Brendan Frasier som uppläsare - han är helt otrolig på att läsa böcker. Den är dock extremt mycket mörkare än ettan och jobbig som fan att läsa när man inte mår bra. :P
Postat av: Alv
Det var bättre förr. *tar sin rullator med ett fastare grepp och hytter med näven*
Bläckhjärta får mig alltid att tro att det är en ny fortsättning på Abarat för de har så lika utseende på omslaget. Jag får allt ta och läsa den sedan. :)
Trackback